Monthly Archives: januari 2015

Kakel spektakel

Tro det eller ej. Men jag beställde kakel på nätet.

Tro det eller ej. Men jag beställde kakel på nätet.

…och kusin inkompetent-hantverkare. Det är inte ofta jag har anledning att såga privata aktörer vid fotknölarna. Jag är helt övertygad om att ett mer privatiserat samhälle skulle göra våra liv betydligt mer innehållsrika. För är det något statlig förvaltning saknar är det verklighetsbaserat innehåll. Istället för att prata hål i huvudet på varandra får det privata saker gjort, av en enkel anledning. Överlev eller dö. Jag gillar det tankesättet. Men ibland är det befogat att släppa lös vreden på hantverkare som på fritiden uppenbarligen klistrar makaroner på kartong och helt seriöst anser att de är finsmakare bara de tar den dyrare hamburgaren på McDonalds.

Alla hantverkare verkar ha en sak gemensamt och det är en kunskap som går igenom alla yrkeskategorier, oavsett om de sätter kakel på speglar eller anser det fullt naturligt att hiva en kofot i en elledning. De är alla experter på att fakturera, och ta betalt för sådant som felstavat står beskrivet på avtalet. Inte är det heller speciellt smart att göra det själv, på grund av diverse regler (dessutom missar man ju den så väl använda restaureringsgarantin).

Men ska kärringen nödvändigtvis ha kakel så att hon, efter en bägare Margarita, lättare kan hasa sig fram till toalettstolen ska hon ju såklart ha det. Det gör situationen enklare för mig om inte annat. Jag får helt enkelt fixa det själv eftersom hantverkaren denna gång inte ens bemödade sig med jobbet att dyka upp, så jag beställde hem kakel och satte igång. Lätt salongsberusad är jag ganska effektiv, så det var gjort på ett kick, även om det i grunden påminner om ett klassiskt, polskt fuskbygge.

Ska det vara så svårt att få vara ifred?

Det absolut värsta jag vet är tjat. Gör si, gör så, hämta det och skänk din värdighet. Jag trodde att ett äktenskap skulle handla om att göra saker åt varandra, inte att en av oss skulle vara slav åt den andre. Och det börjar bli lätt att förutsäga när överkuckut i hushållet ska domdera med sina order. Jag hör på tonfallet, det liksom vibrerar av ilska i luften och du känner hur doften av svavel närmar sig i takt med hovslagen i golvet medan jag sitter i godan ro och smuttar på min tredje konjak framför senaste numret av Jakt.

Hur betvingar jag då denna varelse, denna hondjävul stigen ur underjorden av billigt rödtjut och uttryckslösa botoxleenden? Jag stänger innerdörren. En dörr för inomhusbruk kan vara det bästa som uppfunnits sedan destillatorn, dubbelbrakan och provsmakning på systembolaget. Den fungerar bättre än alla präster och biblar gemensamt. Inte enbart stänger dörren det röda klövdjuret ute, det dämpar också alla de besvärjelser som varelsen försöker kasta på mig. Dörrarna är dessutom i utmärkt kvalité, vilket betyder att de upprepade försöken att ta sig in är lika lyckosamma som ett lingon i en supernova.

Att stänga innerdörren blir som att dra en linje i sanden. Det här är jag och mitt och här kommer inte Lucifers och dess avkommor in för att återskapa hushållets övriga helvete även i mitt rum. Det ska väl inte vara så svårt att begära lite tid för sig själv ibland? En innerdörr gör då jobbet åt dig, på ett tydligt och effektfullt sätt.