Author Archives: admin

Universum bråkar med mig

Aldrig får man vara riktigt glad och det är inte utan att man börjar tro att buddhisterna har rätt: allting är ett enda lidande. Möjligen är det så att jag har väldigt dålig karma för något jag gjorde i ett tidigare liv, men jag tror snarare att det är så att universum vill jäklas lite extra med just mig, av anledningar som är svåra att förstå. För vad har just jag gjort för att förtjäna allt som händer mig? Ingenting, det säger jag. Bara för att jag ärr rättfram och säger som det är, är väl inget skäl för universum att trilskas med mig? Man skulle kunna tro att universum inte tycker om sanningssägare. Se bara vad som hände Galileo när han påpekade olika sanningar om universum! Antagligen så är jag Galileo återfödd, och universum vill att jag ska lida lite extra. Men nu ska jag komma till saken och beskriva mitt senaste problem.

Kylteknik, ett problem
Normal har jag ett gäng underhuggare som sköter det mesta, men ibland kommer de till mig med olika problem, när deras eget förstånd inte räcker till. Då är det en sak som är säker, det kommer att bli en riktig huvudvärk att reda upp, och den här gången var inget undantag. Kylningen på ett lager som faller under mitt ansvarsområde har helt gått åt pipan, med stora kostnader som följd. Suck och stön, och panik i största allmänhet. Men, men, om universum vill jäklas med mig är det bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen.

Att fixa fett ny kylsystem var huvuduppgiften, att hitta ett företag som kunde både installera ny kylteknik och sedan stå för service. Det fixade jag naturligtvis galant, utan några som helst problem, så det löste sig snabbt och enkelt. Nu bara att försöka avgöra hur pass stora skada det hela lett till och hur mycket det kommer att kosta att fixa. Men att vara statlig eller kommunal är ju bra på det viset. Ingen förväntar sig att vi ska ha en ordnad ekonomi. Ibland är det en fördel att folk har lågt förtroende för oss…

Golvet – The Return

Så fuktskador och annat skräp är åtgärdat nu, vilket kostade alltför mycket. Hantverkare är ju sådana. De utnyttjar de faktum att de har yrkeskunskap och verktyg som vi dödliga inte har till att ta betalt för sina tjänster. Av någon anledning gör de inte sitt jobb för nöjes skull. Det verkar som det inte finns många sådana nu för tiden, sådana som älskar sitt arbete och glatt utför det utan betalning bara man frågar. Vart är mänskligheten på väg, med all denna girighet, jag bara undrar?

Nåja, nu var jag kanske inte helt allvarlig, vilket händer understundom. Det är väl klart att folk som gör ett bra jobb också ska ha bra betalt, och ett bra jobb är precis vad gubbarna och tanterna vi anlitade gjorde. Men på vägen stötte vi på ytterligare problem. Vadan göra med golvet i allmänhet? Ska man fixa fuktskador är det väl lika bra att byta golv också, inte minst eftersom det gamla var fult som stryk, även om frugan inte höll med. Hon brukar ju göra så, ha fel och inte hålla med mig,förvånansvärt ofta. För det mesta blir det som hon vill, då hon är bbättre på att argumentera än vad jag är, vilket är smått irriterande.

Kompromiss!

Bra och framför allt billigt Pergo-golv.

Nu har vi dock lyckats komma överens om vad för golv vi ska ha. Frugan ville ha något dyrt trägolv, jag ville ha billig och tålig plast då jag är mer praktiskt lagd. Det blev en kompromiss i form a Pergo-golv. En sorts laminat som lyckas vara dels tåligt, och dels se betydligt bättre än plast, en kompromiss helt enkelt. Vi lyckas ju understundom kompromissa, vilket innebär att vi båda blir någorlunda nöjda eller missnöjda, men med Pergo-golv så verkar det som om vi båda tycker det är mer positivt än negativt, tack och lov. Enda återstående problemet är väl exakt vilket Pergo-golv vi ska välja. Jag vill ha ett billigt, frugan tittar mer på de lite dyrare.

Nej, nu har jag skrivit nog om golv på den här bloggen för i år. Nästa gång blir det nog någonting mer spännande, om nu inte tredje världskriget brutit ut, vilket framstår som mer och mer sannolikt. Inte så att jag är pessimist eller så…

Fukta strupen och tyvärr golvet

Det här med vätskor kan ju vara ett av livets allra trevligaste nöjen, en nödvändighet för överlevnad och en faktor som verkligen kan förstöra allt som har med sinnesro och en välbalanserad ekonomi att göra. Just den första och sista delen har jag fått anledning att återkomma till ofta under den senaste månaden, för gissa vad som har hänt med mitt egna krypin där världen motas tillbaka och får vara precis lika rasistisk och allmänt fientlig som den uppenbarligen är. Fukt. Fukt överallt. Det var först när jag hade städerskan här som problemet började uppmärksammas om märkliga lukter i rummet, lukter som jag förmodligen inte har kunnat känna när min närvaro där ofta innebär både ett bolmande moln av cigarrdoft och en tjärig whisky som lämnar ett avtryck som kan få vilken kokt som helst spagetti rak och stenhård igen.

Helvetet är fuktigt

På grund av denna information från städerskan så satte orosjäveln griller i huvudet på mig, och än en gång så togs jag över av Martin Timells ande och började fundera på vad tusan man kan göra åt det. Helt sonika började jag bryta upp golven, utan att egentligen veta vad jag sysslade med, och stod sedan där med ett avskalat golv och inte en blekaste aning om vad jag letar efter eller borde göra. Med andra ord inte helt olikt Martin Timell alltså.

Det första som slog mig var dock stanken. Det kändes som vi på något sätt lyckats med bedriften att bygga ett hus på ett ställe där hundar, katter, råttor, människor och alla organiska djur som existerar på vår planet tar sig för att dö. Med andra ord var det inte direkt som att öppna en flaska rött när jag tog bort golvet och insåg väl ganska snabbt att jag kommer att behöva ta hjälp med fuktskador av dessa proportioner. Surt sa räven, som säkert ligger död där nere någonstans, men det är bara att fixa. Och det fick mig återigen att behöva kontakta det mest avskyvärda av yrkeskategorier – hantverkarna. Men jag erkänner – jag kan inte detta i detalj, och det betyder att jag måste ta hjälp av någon som lyckats med bedriften att spika en eller annan spik rätt. Jag har inte någon som helst förhoppning om att detta problem kommer att vara löst på kort tid, för det är själva naturen i en hantverkares liv, det ska ta tid och det ska naturligtvis kosta också.

Varför sitta högt?

Är det någon som kan förklara trenden med barbord och barstolar för mig? Det är ju helt orimligt att vilja sitta femtio meter upp i luften, utan något som helst stöd och hänga över ett högt bord, samtidigt som man ska kunna hantera kaffekoppen och filtrera gummans eviga morgontjatande till rimligt innehåll. Inte tusan känner jag mig speciellt morgonpigg när jag behöver sitta och spänna stjärten enbart för överlevnad, samtidigt som man läser den senaste SVD-ledaren från Ivar Reepalu där han på nytt kammar nynazister medhårs och jag funderar igen över hur i hela friden han hamnade i denna tankeverklighet. Behöver jag ens säga att morgonprocessen för mig är försvinnande kort, och kaffet har redan hunnit ner i magen och satt igång orkesterverksamheten innan Usain Bolt hunnit startat och gått i mål.

Jäkla obekväma trender

Vad gör man inte för lite husfrid? Köket är numera en plats jag ogärna hänger i efter att barbord och barstolar hamnat just där, men efter ett halvår av monsunregn av isiga kommentarer,
haglande förolämpningar och små skvättar av försök till smicker så fick hon till slut som hon ville. Men efter det är det knappast tal om att äta sin frukost vid middagsbordet, där det faktiskt är bekvämt. Hon har bestämt sig för att frukost äter man i köket, ingen annanstans, och ska jag nödvändigtvis äta min frukost på en förbjuden plats så kan jag tydligen förvänta mig en paket kaffefilter uppstoppat där solen inte skiner.

Jag avskyr verkligen dessa moderna, obekväma trenderna som kommer. Möbler är väl till för att vara sköna och njuta i, eller har jag fel? Uppenbarligen, eftersom att det är så populärt som det är. Jag får väl finna mig i situationen, precis som jag gjord när frun köpte barstol och barbord. Det är väl inte mer än så. Jag hissar vit flagg. Ger upp. Så länge jag har min lilla vrå i hemmet så kommer jag nog ändå att acceptera det mesta när det kommer till inredning, så länge hon inte rör det som jag uttryckligen sagt är mitt. Lyckligtvis var inte det frun köpte till köket speciellt dyrt, eftersom att hon handlade det på http://www.chilli.se (ett krav från mig). Förhoppningsvis så är det så rejäla grejer som det ser ut som, men man vet ju aldrig. Jag är avvaktande pessimistisk.chair-1148930_640

Bort med världen! Bort, bort!

Ja, vad ska man egentligen säga? För en gångs skull så känns det som om jag faktiskt inte behöver påpeka hur fel allting i världen är för tillfället. Visst, jag är en profet oh siare, men inte ens jag kunde väl när jag startade den här bloggen tänka mig vad som skulle hända, på bara tre år. När jag gör en tillbakablick så ser jag också att det nu är nästan på dagen tre år sedan jag drog igång. Första inlägget lade jag tydligen upp 4 augusti 2013, där jag profeterade lite om 2014 års riksdagsval. Och nu ska jag väl erkänna att jag där inte hade helt rätt. Min förutsägelse var antingen en rödgrön majoritet, eller en minoritetsregering ledd av sossarna, och så blev det ju. Men jag skrev också att det lutade åt ett ”relativt odramatiskt regeringsskifte”… Inte riktigt vad som hände där, kan vi väl nu lugnt säga!

Politik bort!
Men detta om detta. Politik försöker jag undvika för tillfället, nu när Almedalsveckan och allt sådant bjäfs är avklarat. Dags att njuta av sommaren, så länge den nu varar. För det är ju så det är, den svenska sommaren är lika pålitlig som genomsnittspolitikern. Nu har det ju i och för sig varit överlag soligt och bra väder i år, men antagligen kommer augusti att bli helt hemsk, och skälet är uppenbart: jag tog en sen semester i år (första lediga veckan nu), och även om det fortfarande ser bra ut så kommer det nog regn och rusk snart.

SkottlandJag har alltså blivit lite världsfrånvänd (men det går nog över), även om jag ju alltid tänkt mycket på mig själv. Bland annat har jag tuffat till mig lite (som om det behövs!) och köpt ett armband från ARock i läder och rostfritt stål. Med andra ord, ett armband för en riktig man och det passar mig verkligen. Jag ser riktigt stilig ut med det, om jag får säga det själv (ja, vem skulle annars säga det? Alla andra tänker ju bara på sig själva. Det är bara jag som tänker på mig).

Men var lugna, jag återkommer nog med knivskarpa betraktelser, inte minst då om Brexit-fiaskot, där skottarna var de enda som tänkte efter och gick att lita på. Det är det jag alltid sagt, England är mest till problem, men Skottland, det är ett bra land det. Jag gillar till och med deras säckpipemusik. Haggis har jag aldrig provat, men gillar skottarna det så kan det inte vara så illa. Mer om detta vid ett senare tillfälle!