Author Archives: admin

Kallt ute, varmt inne

Ja, se så gick allting fel igen, i hela världen. Det är väl knappast någon överraskning. Jag måste säga att det inte är helt lätt att a rätt hela tiden. Men det är väl priset som jag måste betala för att vara ett geni. Så det är inte så mycket att göra åt den saken. Men samtidigt, allting är inte helt fel. Nu när det är som allra kallast, tråkigast och mörkast här i Sverige så har jag gjort mitt bästa för att råda bot på det, här på hemmaplan. Bara för att det är kallt utomhus behöver det ju inte vara det inne och jag syftar då inte på att värma på som bara den med pellets eller olja.

Ryggen varm!
I stället så har vi skaffat oss en riktig braskamin, som värmer upp som bara den. Den står där i vardagsrummet och det gör jag också allt som oftast efter att vi installerat den, för att värma min stackars rygg. En riktig braskamin är vad som vi alla behöver, men det får man väl inte säga i det här landet!

I vilket fall som helst, även om det ser uselt ut i världen, så trivs jag själv rätt så bra just nu!

Lite inte på någon!

Det är alltför mycket man måste stå i som generaldirektör, helt enkelt på grund av att om man vill ha någonting gjort ordentligt så måste man göra det själv. Inte så att jag inte litar på mina undersåtar, men ibland så lämnar deras prestationer en hel del i övrigt att önska – de verkar inte ha det kritiska tänkande som krävs, det vill säga att de misstror allt och alla, och utgår från att alla företag som vi har att göra med är inkompetenta, tills motsatsen har bevisats. Alltför ofta blir det så att denna motsats aldrig bevisas, och man kan fortsätta i sin förvissning om att jorden befolkas av en i huvudsak inkompetent samling människor, som vi lika gärna skulle kunna vara utan! Hårda ord, men den som har varit inom den offentliga sektorn så länge som jag har vet att så är ofta fallet.

Undantag? Jo, de finns
Men det finns faktiskt undantag, vilket man inte alltid skulle kunna tro. Det senaste rörde ett lager som vi har, där kranar och liknande inte fungerat som de ska de senaste åren, eller längre. Inget av de företag som vi anlitat för att fixa dem har dock lyckats så värst bra, så det har i princip varit bortkastade pengar – tills nu. Den lokale chefen (ny på platsen anlitade ABUS kranservice, och det verkar som de faktiskt fick pli på systemet, samtidigt som de gav personalen utbildning så att ingenting ska gå snett igen i framtiden (i alla fall inte på grund av okunnighet. Olyckor händer ju alltid, det vet vi alla).

Så den här gången är jag faktiskt lite positiv. Det händer faktiskt att folk gör rätt, och att saker och ting ordnar sig. Jag är lika förvånad som någon annan, men tror inte att det ska bli någon vana. Inom kort återkommer jag nog, med betraktelser av hur inkompetenta folk i allmänhet är. Men då det snart är jul så tänkte jag att jag skulle vara lite positiv för en gångs skull. Kom inte och säg att jag inte sprider julstämning, fastän det bara är november!

Universum bråkar med mig

Aldrig får man vara riktigt glad och det är inte utan att man börjar tro att buddhisterna har rätt: allting är ett enda lidande. Möjligen är det så att jag har väldigt dålig karma för något jag gjorde i ett tidigare liv, men jag tror snarare att det är så att universum vill jäklas lite extra med just mig, av anledningar som är svåra att förstå. För vad har just jag gjort för att förtjäna allt som händer mig? Ingenting, det säger jag. Bara för att jag ärr rättfram och säger som det är, är väl inget skäl för universum att trilskas med mig? Man skulle kunna tro att universum inte tycker om sanningssägare. Se bara vad som hände Galileo när han påpekade olika sanningar om universum! Antagligen så är jag Galileo återfödd, och universum vill att jag ska lida lite extra. Men nu ska jag komma till saken och beskriva mitt senaste problem.

Kylteknik, ett problem
Normal har jag ett gäng underhuggare som sköter det mesta, men ibland kommer de till mig med olika problem, när deras eget förstånd inte räcker till. Då är det en sak som är säker, det kommer att bli en riktig huvudvärk att reda upp, och den här gången var inget undantag. Kylningen på ett lager som faller under mitt ansvarsområde har helt gått åt pipan, med stora kostnader som följd. Suck och stön, och panik i största allmänhet. Men, men, om universum vill jäklas med mig är det bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen.

Att fixa fett ny kylsystem var huvuduppgiften, att hitta ett företag som kunde både installera ny kylteknik och sedan stå för service. Det fixade jag naturligtvis galant, utan några som helst problem, så det löste sig snabbt och enkelt. Nu bara att försöka avgöra hur pass stora skada det hela lett till och hur mycket det kommer att kosta att fixa. Men att vara statlig eller kommunal är ju bra på det viset. Ingen förväntar sig att vi ska ha en ordnad ekonomi. Ibland är det en fördel att folk har lågt förtroende för oss…

Golvet – The Return

Så fuktskador och annat skräp är åtgärdat nu, vilket kostade alltför mycket. Hantverkare är ju sådana. De utnyttjar de faktum att de har yrkeskunskap och verktyg som vi dödliga inte har till att ta betalt för sina tjänster. Av någon anledning gör de inte sitt jobb för nöjes skull. Det verkar som det inte finns många sådana nu för tiden, sådana som älskar sitt arbete och glatt utför det utan betalning bara man frågar. Vart är mänskligheten på väg, med all denna girighet, jag bara undrar?

Nåja, nu var jag kanske inte helt allvarlig, vilket händer understundom. Det är väl klart att folk som gör ett bra jobb också ska ha bra betalt, och ett bra jobb är precis vad gubbarna och tanterna vi anlitade gjorde. Men på vägen stötte vi på ytterligare problem. Vadan göra med golvet i allmänhet? Ska man fixa fuktskador är det väl lika bra att byta golv också, inte minst eftersom det gamla var fult som stryk, även om frugan inte höll med. Hon brukar ju göra så, ha fel och inte hålla med mig,förvånansvärt ofta. För det mesta blir det som hon vill, då hon är bbättre på att argumentera än vad jag är, vilket är smått irriterande.

Kompromiss!

Bra och framför allt billigt Pergo-golv.

Nu har vi dock lyckats komma överens om vad för golv vi ska ha. Frugan ville ha något dyrt trägolv, jag ville ha billig och tålig plast då jag är mer praktiskt lagd. Det blev en kompromiss i form a Pergo-golv. En sorts laminat som lyckas vara dels tåligt, och dels se betydligt bättre än plast, en kompromiss helt enkelt. Vi lyckas ju understundom kompromissa, vilket innebär att vi båda blir någorlunda nöjda eller missnöjda, men med Pergo-golv så verkar det som om vi båda tycker det är mer positivt än negativt, tack och lov. Enda återstående problemet är väl exakt vilket Pergo-golv vi ska välja. Jag vill ha ett billigt, frugan tittar mer på de lite dyrare.

Nej, nu har jag skrivit nog om golv på den här bloggen för i år. Nästa gång blir det nog någonting mer spännande, om nu inte tredje världskriget brutit ut, vilket framstår som mer och mer sannolikt. Inte så att jag är pessimist eller så…

Fukta strupen och tyvärr golvet

Det här med vätskor kan ju vara ett av livets allra trevligaste nöjen, en nödvändighet för överlevnad och en faktor som verkligen kan förstöra allt som har med sinnesro och en välbalanserad ekonomi att göra. Just den första och sista delen har jag fått anledning att återkomma till ofta under den senaste månaden, för gissa vad som har hänt med mitt egna krypin där världen motas tillbaka och får vara precis lika rasistisk och allmänt fientlig som den uppenbarligen är. Fukt. Fukt överallt. Det var först när jag hade städerskan här som problemet började uppmärksammas om märkliga lukter i rummet, lukter som jag förmodligen inte har kunnat känna när min närvaro där ofta innebär både ett bolmande moln av cigarrdoft och en tjärig whisky som lämnar ett avtryck som kan få vilken kokt som helst spagetti rak och stenhård igen.

Helvetet är fuktigt

På grund av denna information från städerskan så satte orosjäveln griller i huvudet på mig, och än en gång så togs jag över av Martin Timells ande och började fundera på vad tusan man kan göra åt det. Helt sonika började jag bryta upp golven, utan att egentligen veta vad jag sysslade med, och stod sedan där med ett avskalat golv och inte en blekaste aning om vad jag letar efter eller borde göra. Med andra ord inte helt olikt Martin Timell alltså.

Det första som slog mig var dock stanken. Det kändes som vi på något sätt lyckats med bedriften att bygga ett hus på ett ställe där hundar, katter, råttor, människor och alla organiska djur som existerar på vår planet tar sig för att dö. Med andra ord var det inte direkt som att öppna en flaska rött när jag tog bort golvet och insåg väl ganska snabbt att jag kommer att behöva ta hjälp med fuktskador av dessa proportioner. Surt sa räven, som säkert ligger död där nere någonstans, men det är bara att fixa. Och det fick mig återigen att behöva kontakta det mest avskyvärda av yrkeskategorier – hantverkarna. Men jag erkänner – jag kan inte detta i detalj, och det betyder att jag måste ta hjälp av någon som lyckats med bedriften att spika en eller annan spik rätt. Jag har inte någon som helst förhoppning om att detta problem kommer att vara löst på kort tid, för det är själva naturen i en hantverkares liv, det ska ta tid och det ska naturligtvis kosta också.