Den klämmiga förvaltningen

By | 25 mars, 2014

Det finns många saker som offentliga verksamheter både är kända och ökända för. Det här med ledighet är något som vi är experter på. Ni vet hur det är, vi är ovanligt duktiga på att försumma arbete och det går hand i hand med vårt ständigt trängande behov av att vara lediga. Det är inte många saker som är skönare än att lämpa över en bunt papper på en underhuggares kontor och gå därifrån och vara en halvtimme tidigare till golfklubben så man hinner ta en öl eller två innan första utslaget trygg och säkert landar i sidovattenhindret samtidigt som man svär till alla gudar att man ska hämnas. Vetskapen om att driftkuckut på kontoret kämpar med lönerapporterna ger då ändå ett leende på läpparna.

Som offentlig myndighet har man ett gäng märkliga, absurda och rent vanvettiga lagar som man måste följa. Ett exempel är att man måste ha bemanning trots att det är helger och semester. Tror ni att jag arbetar då? Aldrig. Det finns många saker som jag är bra på och att vara ledig (eller se till att jag är det) är en av mina främsta förmågor. Samtidigt har vi företeelsen av gudarna sända, nämligen det heligaste av det heligaste för en statstjänsteman, klämdagen. Om dessa dagar mellan helgdagar vore finnar på en tonåring skulle den tonåringen som vuxen vara en väldigt ärrad människa. Det Zlatan gör med en apelsin gör GD-galningen med klämdagar.

Som det så ofta är med offentlig förvaltning så var det såklart inte allt. Det finns mer. Att kompa ut tid är även det en av mina främsta kvalitéer, att tiden man sitter över dessutom går åt till att spana in Clas Ohlsons senaste nyheter gör att den lille djävulen inom mig skrattar av välbehag. Med denna vetskap borde ni rimligtvis känna er extra bekväma med att veta att era skattepengar går till min jakt på den tredje robotgräsklipparen. Mina planer på ett robotkrig i trädgården är snart förverkligade.