Ofoget möten

By | 29 september, 2013

Alla dessa jäkla möten. Man blir så hysteriskt trött på möten att man snart funderar på om det borde ingå i ens titel, det vill säga ”mötesdeltagare”. Alla inom en offentlig verksamhet skulle dock få den titeln och den är extremt intetsägande, för vad pågår egentligen på dessa möten? Senast förra veckan samlades ett gäng människor till ett möte för att komma fram till när vi ska ha möte. Då är det något som är riktigt fel, och denna möteskultur är så ingrodd i väggarna här att det knappt går att manövrera bort från. Så fort man springer på någon i korridoren och frågar om en sak, så fort man mailar om något eller ringer så möts man alltid av samma tillvägagångssätt. ”Vi kan väl ta ett möte om det?”. Nej, jag behövde bara ett svar på en fråga, inget jäkla möte.

Det värsta är att de flesta av de möten man går på inte heller är speciellt produktiva. Oftast så är det så att de flesta deltagarna inte är förbereda för fem öre, vilket gör att man måste sitta och redogöra för dessa människor om varför mötet till att börja med blev bokat. När det är klart återstår det kanske en halvtimme för att diskutera saken. Herregud så värdelöst. Mest irriterande blir det när man blir kallad till ett möte av en person som tycker att man har något att tillföra ämnet. När man väl sitter på mötet och vill säga sin sak så blir man avbruten, hela mötet var alltså menat att enbart låta denna person informera oss om vad hen gör. Då kokar det i mig.

Ja. Jag ville bara säga det.